tisdag 29 augusti 2017

Inte född med silversked i mun



Jag har förstått att det sticker i ögonen på folk att jag är ute och reser i mitt jobb. 
Men jag gör bara mitt jobb, ler:)

Jag är inte direkt född med silversked i mun utan har jobbat hårt för att komma dit där jag är i dag. Ingen har serverat något, utan jag har satt upp mål och arbetat målinriktat för att nå dem. 
Det är lätt att se toppen av ett isberg men inte vägen dit.


Så här kommer en del av min story.

Jag blev mamma första gången det året jag skulle fylla 20 år. Johanna föddes helt överrumplande 2 månader för tidigt. Det var oerhört dramatiskt och både jag och Johanna var en hårsmån från att stryka med, men allt slutade bra. När jag var 27 år så var jag fyrabarns mamma. Ett liv jag älskade! 

För att våra barn inte skulle behöva bo på dagis så valde jag att jobba kvällar och helger och bara 1-2 hela dagar i veckan. 
(Jag lägger inga värderingar i hur mycket barn skall vara på dagis eller ej, men detta var vår väg)

Min man och jag möttes ofta i dörren, ibland stressigt men så värt det. Detta var det bästa lösningen för vår stora familj. Vårt tredje barn fick diagnosen adhd och asperger, vilket gjorde att vi fick hålla oss mest hemma då han inte mådde bra med för mycket stimulans. Det kändes helt okej även om jag längtade efter mer frihet, men jag pausade den känslan och tar igen det med råge nu. Jag har gjort det bästa av förutsättningarna och mitt liv.

När jag var 24 år flög jag för första gången. Min man, dotter och jag åkte till Moskva och hälsade på svärföräldrarna som arbetade där. 

Första charterresan gick till Turkiet,jag var 30 år, hela familjen reste då vi blev bjudna av farmor och farfar som fyllde 60 år, sedan dröjde det ett par år till och mitt företag var ett faktum och en dörr öppnades till att resa i jobbet.

Det har hunnit bli en del platser, Provence, Bordeaux,Alanya,Marrakech
Kroatien- Istrien, Kvarner och Dalmatien, Rhodos och i år blir det två destinationer till, en ö i Grekland och Dubai. (men har även jobbat i Estland, Finland, Norge och Danmark)

Privat så har vi fått bättre ekonomi då jag jobbar mer än förut och kan nu resa mer och dessutom har vår son med Add och Asperger blivit så stor ( 18 år) så han klarar sig hemma med stöd så vi har en helt annan frihet än förut.

Jag är inte färdig med resandet utan kommer fortsätta livnära mig på att 
göra Pr för resor och göra reportage utomlands. 

Jag har stora planer,det kan du ge dig på!

Ha det så gott/Anna








7 kommentarer:

  1. Underbart! Så glad för dig skull.
    Ha de gott. Kram, Catarina

    SvaraRadera
  2. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  3. Missunsamhet är en tragisk egenskap tycker jag...
    Man kan erkänna att man blir avundsjuk på någon, men att missunnan nån annan glädje och framgång.. det är bara sorgligt.
    Så glad att få läsa detta personliga inlägg <3
    Njut av livet!
    Kram Anna

    SvaraRadera

VÄLKOMMEN IN HIT!!